Förlossning

Ta med dig

• en utskrift av den elektroniska mödravårdsjournalen (plånboksvy) eller journalen i pappersform
• identitetskort med foto
• läkemedel som du tar regelbundet.

Du kan också ta med dig

• inomhusskor
• vattenflaska
• hygienprodukter och
• något ätbart till din partner eller stödperson.

Du kan också färdigt packa kläder för hemfärden, både till dig själv och till barnet, samt en bilbarnstol. Dessa är bäst att ta till sjukhuset först när ni ska åka hem.

Latensfasen

I förlossningens första fas, latensfasen, får du oregelbundna och ibland smärtsamma sammandragningar. Den här fasen kan pågå i flera dagar hos förstföderskor.

Under den här viktiga fasen mjukas  livmoderhalsen upp inför förlossningen.  Det bästa och säkraste stället att vänta på att förlossningen ska börja är hemma. Du kan inte själv påskynda eller fördröja latensfasen. Därför är det bäst att du försöker vila och slappna av mellan värkarna för att samla krafter inför själva förlossningen. Gör sådant som känns skönt och bra. Du kan till exempel ta en promenad, göra hemsysslor eller ta ett varmt bad eller en varm dusch.

Öppningsskedet

Under öppningsskedet förkortas livmoderhalsen och livmodertappen öppnas. Öppningsfasen kan ta flera timmar. Försök att göra det så bekvämt för dig som möjligt. Du kan ta med dig en egen kudde och försöka hitta en bekväm ställning där du kan slappna av och till exempel lyssna på musik. Det är också bra att äta något smått och lättsmält så att du får energi till förlossningsarbetet.

Våra barnmorskor har uppsikt över hur du och barnet mår genom att lyssna på barnets hjärtljud. Vi följer upp hur förlossningen framskrider genom inre undersökningar. Du får smärtlindring enligt dina önskemål och behov.

Utdrivningsskedet

Utdrivningsskedet börjar när livmodermunnen är helt öppen (10 cm) och barnets föregående del, huvudet eller rumpan, ligger lågt. Du kommer att känna en starkt tryck och behov av att krysta.

Utdrivningsskedet pågår i genomsnitt mellan 30 och 90 minuter. Du kan krysta i många olika ställningar, och barnmorskan hjälper dig att prova vilka som passar dig bäst. Din partner eller stödperson kan också hjälpa dig att hitta en bra förlossningsställning. Utdrivningsskedet slutar med att barnet föds.

Efterbördsskedet

Om den nyfödda mår bra efter förlossningen får du genast hålla barnet mot ditt bröst. Med hud mot hud-kontakt anpassar sig barnet lättare till livet utanför livmodern och börjar själv söka sig till bröstet. I regel brukar barnet vara redo att suga på bröstet vid ungefär en timmes ålder.

Din partner eller stödperson får klippa av navelsträngen. Livmodern fortsätter att dra ihop sig och den mjuka moderkakan brukar komma ut inom en timme efter förlossningen. För att underlätta processen får du oxytocin, som gör att livmodern drar ihop sig. Läkemedlet ges med spruta in i en muskel. Om mellangården har klippts eller det har uppstått bristningar vid förlossningen, sys dina sår efter att moderkakan kommit ut.

Barnmorskan mäter och väger barnet innan ni flyttas till avdelningen för familjer och nyfödda Barnet får också en spruta med k-vitamin för att förhindra eventuella inre blödningar. Efter förlossningen får du och din partner/stödperson något att äta innan ni flyttas till avdelningen.

För att lindra smärta vid förlossningen används både icke-medicinska och medicinska metoder. Metoden väljs utifrån ditt behov av smärtlindring och dina önskemål. Du får också prova olika alternativ för att hitta det som passar dig bäst.

I Hälsobyn kan du läsa mer om olika alternativ för lindring av förlossningssmärta.

Ett barn som föds före graviditetsvecka 37 räknas som för tidigt fött. I Finland föds cirka sex procent av barnen för tidigt. Om graviditeten har varat i 35 veckor brukar man vanligtvis inte försöka hindra förlossningen.

Symtom på för tidig förlossning kan vara smärta i nedre delen av magen eller i korsryggen, tyngdkänsla i bäckenet, blodiga flytningar eller läckage av fostervatten. Oregelbundna, svaga sammandragningar som minskar när du vilar är helt normalt och inte ett tecken på för tidig förlossning.

Vaginal förlossning

Förlossningen brukar starta när barnet är redo att födas. Under en vaginal förlossning förbereds barnet för livet utanför livmodern och därför brukar den nyfödda vara pigg och välmående efter födseln. Då lyfts barnet direkt på ditt bröst.

Ibland är det nödvändigt att påskynda födseln genom att använda en sugklocka; ungefär vart tionde barn föds med hjälp av sugklocka. Orsaken är oftast att utdrivningsskedet drar ut på tiden och att mamman är trött eller att värkarna är svaga. Det kan också bli nödvändigt att påskynda utdrivningsskedet på grund av barnets tillstånd.

Under graviditeten byter fostret ställning många gånger. Cirka fyra procent ligger i säte i slutet av graviditeten. Om ditt barn inte själv vänder sig med huvudet neråt får du remiss till mödravårdsmottagningen för att planera din förlossning. På mottagningen avväger man om barnet kan vändas eller om det kan födas i säte. Förutsättningarna för en sätesförlossning bedöms utifrån barnets storlek och exakta läge samt bäckenmåttet. Bäckenet röntgas alltid före en sätesförlossning.

Kejsarsnitt

Kejsarsnitt är ett stort kirurgiskt ingrepp och beslutet om kejsarsnitt som förlossningssätt bör övervägas noggrant. I cirka 15 procent av förlossningarna är kejsarsnitt nödvändigt på grund av orsaker som rör mammans eller fostrets hälsa. Nästan hälften av kejsarsnitten är planerade, men om förlossningen inte framskrider eller om barnet inte mår bra kan ett beslut om kejsarsnitt fattas under förlossningens gång. Beslut om planerat kejsarsnitt fattas oftast utifrån fosterbjudningen, förlossningsrädsla eller tidigare kejsarsnitt.

Akut kejsarsnitt, dvs. då barnet måste förlösas omedelbart, utförs i mindre än en procent av förlossningarna. Ett planerat kejsarsnitt utförs vanligtvis med endast bedövning. Vid ett akut kejsarsnitt sövs mamman ned och barnet föds i regel inom några minuter efter beslutet om kejsarsnitt.