Martins berättelse

"Det finns annat i livet än cancer"

Cytostatikabehandlingar är än en gång avklarade och Martin sitter på soffan utanför ÅUCS cancerpoliklinik på T-sjukhuset.

– Nu är det tre veckors paus på cellgifter, påpekar Martin. – Idag gick jag igenom samma procedur som tidigare och lite lättare går det för varje gång redan, säger han.

Från diagnosen gallstensanfall till invasiv tarmcancer

Allting började för drygt ett år sedan. Martin hade en konstig känsla att någonting tryckte på buken och han kontaktade arbetshälsovården.

– Utom den tyngande känslan i magen kände jag mig ganska frisk, men efter en ultraljudsundersökning av gallblåsan fick jag remiss till ÅUCS för en endoskopiundersökning. Undersökningen avslöjade att det fanns elakartade tumörer i tjocktarmen, berättar Martin.

Martin tycker att det inte var ångestväckande att vänta på vård eftersom läkemedelsbehandlingen påbörjade snabbt efter att han hade fått cancerdiagnosen.

"All mat smakade som papp"

Cytostatikabehandlingen har varit både fysiskt och psykiskt tungt för Martin. Behandlingen har gett upphov till många oväntade symtom.

– Ett cytostatikum förorsakade att jag förlorade känslan i fingerspetsarna och min finmotorik försämrades, förklarar Martin. – Det blev svårt att knäppa knappar, ger han som exempel.

Därutöver har Martin gått ner i vikt under sjukdomstiden. Han får nedsatt aptit efter cytostatikabehandlingen och glömmer då lätt bort att äta. Vissa cytostatika har ytterligare orsakat smakförändringar i munnen.

– Vid ett tillfälle kunde jag inte alls smaka salt och all mat smakade som papp. Men nu har mitt smaksinne lyckligtvis kommit tillbaka, skildrar Martin.

Komplikationer på vägen

Martin hade förväntat sig att cancer skulle medföra begränsningar i hans vardagliga liv. Men det han inte hade kunnat förbereda sig för var olika allvarliga följder som sjukdomen orsakade.

I mars steg febern högt och Martin fick åter ont i buken. Då ringde han till ÅUCS.

– Jag har alltid kunnat kontakta cancerpolikliniken med låg tröskel. När smärtorna ökade fick jag rådet att ta mig till akuten där jag opererades direkt, tackar Martin. Det visade sig att han hade drabbats av ett gallstensanfall. Det som försämrade omständigheterna ytterligare var coronaepidemin.

– Förra våren var en jobbig tid att vistas på sjukhuset. Det var ju besöksförbud på bäddavdelningen och min familj kunde inte hälsa på som vanligt, säger Martin.

Men han kände sig inte alltför ensam. Även om han inte fick träffa sina närstående öga mot öga, tog Martin sig genom denna tid med hjälp av dagliga telefon- och videosamtal till sin familj.

Krafterna återvänder

– Trots att cancern står kvar, börjar jag vara i ganska bra skick. Jag har mera ork än för ett år sedan, säger Martin. – Även om jag fortfarande är konvalescent efter gallstensoperationen, känns det som om operationssåret skulle ha läkt snabbt, berättar Martin nöjd.

Martin har anpassat sig till det nya livet. Han gillar att motionera och har alltid tyckt mycket om att cykla.

– Det känns så mycket bättre i kroppen nu att jag har plockat fram cykeln min igen, gläder han. – Jag skulle säkert röra på mig mera om det inte skulle regna eller vara för varmt. Ursäkterna har räckt som vanligt, flinar Martin.

"Min syn på livet har inte förändrats"

Även om han har ett tungt år bakom sig vill han att livet ska fortsätta som tidigare. Innan Martin insjuknade i tarmcancer tog jobbet mest av hans tid. – Det har förstås nu förändrats, påpekar han. – Men arbetet är fortfarande viktigt för mig. Min syn på livet har inte förändrats, säger han allvarligt.

Martins arbete har alltid gett honom energi och det muntrar upp honom att igen kunna återvända till arbetslivet. – Jag var sjukskriven i åtta månader, men numera jobbar jag halvtid, säger han glatt och ler. – Det finns annat i livet än cancer.

Namnet på personen i artikeln har ändrats.

Bild: Janne Kari