Exceptionella situationer under graviditeten

Graviditetsdiabetes, dvs. gestationsdiabetes, är en störning i sockeromsättningen som konstateras under graviditeten. Antalet fall med graviditetsdiabetes har ökat i Finland under de senaste åren. Cirka 19 procent av alla födande kvinnor har graviditetsdiabetes. 

Graviditetsdiabetes diagnostiseras genom ett glukosbelastningsprov som tar två timmar. Det görs vanligtvis under graviditetsvecka 24–28. Riskfaktorer för graviditetsdiabetes är övervikt hos mamman, hög ålder, stark ärftlig belastning och polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS). Risken ökar också om mamman tidigare har fött ett stort barn eller haft graviditetsdiabetes. I sådana fall görs ett glukosbelastningsprov redan under graviditetsvecka 12–16.

Om du diagnostiseras med graviditetsdiabetes ger din rådgivningsbyrå dig inledande handledning samt en blodsockermätare. Ditt blodsocker följs upp enligt anvisningar under hela graviditeten.

Blodsockeruppföljningen sker på ÅUCS mödravårdsmottagning om ditt fastevärde vid glukosbelastningsprovet överstiger 6 mmol/l eller om värdet vid blodsockeruppföljningen överskrider de angivna gränserna upprepade gånger. I sådana fall skriver rådgivningsbyrån en remiss till vår mödravårdsmottagning. 

Om du vill få vård via den digitala vårdvägen för graviditetsdiabetes ska du meddela hälsovårdaren vid rådgivningen. Då får du tillgång till vårdvägen efter att vi fått din remiss.

God medicinsk praxis-rekommendationerna för behandling av graviditetsdiabetes berättar om behandlingspraxis i Finland (på finska).

Nästan alla förstföderskor känner oro inför förlossningen. Det är helt naturligt att känna sig ängslig inför något man inte upplevt förut. De flesta blir dock lugnare och känner att de kan hantera oron ju längre graviditeten fortskrider. Ibland kan oron däremot tillta och övergå till en rädsla som tar över tankarna. Det kallas förlossningsrädsla.

Förlossningsrädsla kan grunda sig på individuella faktorer och erfarenheter. Den kan bero på många olika saker, såsom rädsla för att förlora kontrollen eller rädsla för smärta och eventuella ingrepp. Ungefär var tionde gravid kvinna drabbas av en så stark förlossningsrädsla att den känns lamslående och försämrar funktionsförmågan. I sådana fall behandlas rädslan på en mottagning för förlossningsrädsla.

Behandlingen av förlossningsrädsla fokuserar främst på att stärka dina inre resurser och ditt självförtroende som födande kvinna. Antagligen har både du och din partner mer egna resurser än ni själva inser. Att gå igenom tidigare förlossningsberättelser med vårdpersonalen kan klargöra era tankar och känslor kring förlossningen.

Syftet med behandlingen är att lindra oron och minska stressen under graviditeten. Målet är att förlossningen ska bli en positiv upplevelse för hela familjen, oavsett förlossningssätt.

Preeklampsi (kallas också havandeskapsförgiftning eller toxemi) förekommer hos cirka fem procent av alla förstföderskor. Det är främst förstföderskor som drabbas, men även omföderskor kan insjukna i preeklampsi. Riskfaktorer är diabetes, högt blodtryck och flerbördsgraviditet.

Preeklampsi innebär att blodtrycket stiger och att det förekommer protein i urinen. Andra associerade symtom kan uppträda, såsom ihållande huvudvärk, synstörningar eller buksmärtor. Preeklampsi kräver ofta uppföljning på sjukhus. Preeklampsi utvecklas till eklampsi (graviditetskramp) endast hos några få kvinnor per år i Finland.

På sjukhuset följer man upp ditt tillstånd med blodprov och fostrets hjärtfunktion med ultraljudsundersökning. Om du har för högt blodtryckt påbörjas blodtrycksmedicinering. Den slutgiltiga behandlingen av preeklampsi är förlossning. Om graviditeten är fullgången kan förlossningen sättas igång, men om det är fråga om tidig graviditet sker förlossningen vanligtvis med kejsarsnitt.

För att förhindra preeklampsi vid nästa graviditet kan man ge mamman aspirin i början av graviditeten. Kvinnor med riskfaktorer för preeklampsi ges förebyggande medicinering redan under sin första graviditet.

Graviditetsklåda är en störning i leverfunktionen under graviditeten. Den förorsakar klåda på huden och förhöjda värden av leverenzymer och gallsyra i blodet. Graviditetsklåda förekommer endast hos cirka en procent av alla gravida kvinnor. Symtomen uppstår vanligen först efter 30:e graviditetsveckan.

Orsaken till störningen i leverfunktionen är okänd. Det enda man känner till är att  graviditetshormonerna av någon orsak överbelastar levern. Ärftliga faktorer verkar också ha betydelse eftersom det är vanligt att sjukdomen går i släkten.

Graviditetsklåda följs upp på mödravårdsmottagningen, där nivåerna av gallsyra och leverenzymer kontrolleras i regel varje eller varannan vecka. Vid behov kan man ge medicinering mot klådan, eller sätta igång förlossningen före beräknad tid. Efter förlossningen lindras klådan och andra symtom snabbt. Ungefär hälften av mammorna drabbas av graviditetsklåda igen under följande graviditet.

Du kan få remiss till mödravårdsmottagningen eller någon annan mottagning om du har en underliggande sjukdom som kräver tät och noggrann uppföljning av din graviditet. En sådan underliggande sjukdom kan till exempel vara diabetes typ 1 eller 2, epilepsi, reumatisk sjukdom, neurologisk sjukdom, malabsorption, koagulationsstörning och högt blodtryck.

Komplikationer under graviditeten, såsom preeklampsi, graviditetsklåda (hepatogestos), blodgruppsimmunisering och problem med moderkakan kräver också uppföljning på mödravårdsmottagningen.

En graviditet med fler än ett foster kallas flerbördsgraviditet. Det föds cirka 600–750 tvillingpar per år i Finland, och endast ett fåtal trillingar.

En tredjedel av tvillingarna är identiska, dvs. enäggstvillingar och två tredjedelar är icke-identiska, dvs. tvåäggstvillingar. En graviditet med två ägg uppstår när två ägg befruktas av olika spermier. Då blir fostren genetiskt olika, precis som syskon i allmänhet. Enäggstvillingar föds från ett enda befruktat ägg, som delar på sig till två embryon under de första dygnen. I ett sådant fall blir fostren genetiskt identiska.

Flerbördsgraviditeter följs upp i samarbete mellan rådgivningen och mödravårdsmottagningen. I början av en flerbördsgraviditet fastställer man om fostren har varsin moderkaka (dikoriotisk) eller en gemensam moderkaka (monokoriotisk), eftersom det här avgör uppföljninsfrekvensen. Foster med gemensam moderkaka kan ha separata fostersäckar (diamnotisk) eller en gemensam fostersäck (monoamniotisk).

En tvillinggraviditet kan innebära aningen större risk för komplikationer jämfört med en singelgraviditet, särskilt om fostren har gemensam moderkaka. De vanligaste riskerna är för tidig födsel och låg födelsevikt. Om fostren har gemensam moderkaka påbörjas noggrann uppföljning redan under graviditetsvecka 16–18 för att utesluta eventuella problem med moderkakan. Vid monokoriotisk graviditet kan laserbehandling av moderkakan vara nödvändig under andra trimestern, men det är ytterst sällsynt. I Finland görs sådana laserbehandlingar i Helsingfors.

En läkare eller hälsovårdaren på din rådgivningsbyrå kan skriva remiss till stödmottagningen om du behöver särskilt stöd. På mottagningen arbetar utöver barnmorskor och förlossningsläkare även en psykiatrisk sjukskötare och en socialarbetare. Mötena på mottagningen är oftast individuella och ordnas enligt dina behov. Vi samarbetar också med aktörer i din kommun för att du ska få stöd så nära ditt hem som möjligt såväl under graviditeten som efter förlossningen.

Efter att vi har fått din remiss kontaktar vi dig så fort som möjligt. Vi gör en omfattande kartläggning av din livssituation och diskuterar tillsammans med dig om hurdant stöd du behöver under graviditeten och efter förlossningen. Vi träffar dig på mödravårdsmottagningen. En läkare gör också en ultraljudsundersökning på dig åtminstone i början av den sista trimestern. Målet är att du ska få en problemfri graviditet och att din vardag med babyn ska komma igång så bra som möjligt.

Hjälp i vardagen erbjuds till exempel via gruppträffar för tidig interaktion (VAVU), psykiatrisk rehabilitering för missbrukare, socialpediatriskt stöd vid den fortsatta uppföljningen av barnet, samt via andra tjänster som erbjuds i din kommun.

För icke-brådskande ärenden kan du kontakta oss på e-post: [email protected].