Epilepsi efter hjärnskada ökar risken för tidig död

Man vet att hjärnskador ungefär tredubblar risken för tidig död. Åucs och Åbo universitet har forskat i epilepsi efter hjärnskada och funnit att dessa patienter har en risk för tidig död som är högre än för patienter med andra former av hjärnskada.  Denna höga risk förklaras inte av plötslig död på grund av epileptiska anfall.   

Forskarna vid Åbo universitetscentralsjukhus (Åucs) och Åbo universitet uppföljde långtidsdödligheten hos patienter med hjärnskada och utredde risken för död i förtid i en undersökning som publicerades i den ansedda medicinska tidskriften Neurology. För undersökningen uppföljde forskarna dödligheten hos 714 hjärnskadepatienter som vårdats på Åucs under åren 1996–2013. Undersökningens styrka är att patientunderlaget är stort; endast patienterna med de allra lindrigaste hjärnskadorna som uppföljts inom primärhälsovården ingår inte.  

Epilepsi efter skada är en känd svit efter hjärnskador.  Risken för epilepsi stiger i takt med svårighetsgraden av hjärnskadan och epilepsin kan bryta ut till och med en lång tid efter att personen ådragit sig hjärnskadan. Dödligheten i allvarliga hjärnskador är särskilt hög under de första dagarna och veckorna efter skadan, men dödligheten i förtid ligger permanent på en högre nivå hos patienter efter hjärnskada än hos den övriga befolkningen också för dem som ådragit sig en lindrigare hjärnskada.  

Alla patienter som vårdats på Åucs för hjärnskada under åren 1996–2013 ingick i studien.  Antalet uppgick till 2657. Av dessa utsågs alla dem som efter hjärnskadan fått epilepsi till den aktuella undersökningsgruppen. Varje patient som ingick i undersökningsgruppen fick två kontrollpatienter, det vill säga patienter med hjärnskada men som inte fått epilepsi. Patienternas dödsdatum och dödsorsak hämtades ur dödsorsaksregistret.  

– Ett år efter skadan var 95 procent av patienterna i såväl undersöknings- som kontrollgruppen vid liv. Men efter detta avvek dödligheten i grupperna tydligt från varandra. Femton år efter skadan var skillnaden markant: av dem som hade fått epilepsi i anslutning till hjärnskadan levde endast 45 procent men av dem som hörde till kontrollgruppen 65 procent.  Däremot fanns det inga klara skillnader i dödsorsakerna. Den högre dödligheten i epilepsigruppen förklarades alltså inte med förekomsten av epilepsianfall. Hos dem som fått epilepsi var olyckor och störningar i hjärnans blodcirkulation vanligare än i kontrollgruppen. I kontrollgruppen var demens, självmord och död genom våld överrepresenterade som dödsorsaker, men skillnaderna i jämförelse med epilepsigruppen var inte statistiskt signifikanta, berättar docent och överläkare Olli Tenovuo.

På bilden: Olli Tenovuo.

Den vanligaste orsaken till hjärnskadan hade varit fall på samma plan eller fall från en höjd.  Epilepsi var vanligare hos dem som ådragit sig hjärnskadan på detta sätt. Dödligheten var också högst bland dem. Bland de äldre patienterna var fallolyckor vanligare och dessa patienter hade oftare hjärnblödning som krävt operation.

Efter olyckan återgick hjärnskadepatienterna som fick epilepsi betydligt mera sällan till arbetslivet är hjärnskadepatienterna i kontrollgruppen. Av patienterna som fick epilepsi återgick endast 8 procent till arbete, av patienterna i kontrollgruppen 22 procent.  I vissa yrken kan man inte arbeta om man har epilepsi.

– Tidigare undersökningar har visat att graden av hjärnskadan inverkar klart på huruvida epilepsi tillstöter eller inte. Undersökningen kunde inte förklara skillnaderna mellan grupperna med neurokirurgiska ingrepp, bilddundersökningar av hjärnan, ålder eller kön. Det är omöjligt att säga om den ökade dödligheten hos epilepsipatienterna berodde trots allt på att patienterna i undersökningsgruppen hade på något sätt mer allvarliga hjärnskador. Skillnaderna i återgången till arbetslivet kan antyda att återgången i sig skyddar mot död i förtid – arbete förebygger ju marginalisering och upprätthåller den fysiska konditionen.

Undersökningen har finansierats av Stiftelsen för epilepsiforskning och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt med medel som staten anvisat för forskning (specialstatsandelsmedel).

Docent Tenovuos forskningsgrupp arbetar vid spetsforskningsenheten för hjärnskador inom Åucs.

Publikation:

Uski, Jessina, Lamusuo, Salla, Teperi, Simo, Löyttyniemi, Elisa och Tenovuo, Olli: Mortality after traumatic brain injury and the effect of posttraumatic epilepsy. Neurology 2018 Aug 1(Epub ahead of print).

Inforuta: Hjärnskada

• är en skada på hjärnvävnaden som förorsakas av en olycka som uppstår av slag mot huvudet, av hög rörelseenergi eller av något föremål som tränger in i hjärnan
• Årligen ådrar sig över 20 000 finländare en hjärnskada och minst 100 000 finländare har sviter efter hjärnskada.
• Sviter efter en hjärnskada kallas postkontusionellt syndrom. Med postkontusionellt syndrom avses långvariga eller bestående förändringar efter att de omedelbara effekterna av en hjärnskada gått om.  Till det postkontusionella syndromet hör bl.a. epilepsi eller minnesstörningar.
• Hjärnskadorna berör cirka en halv miljon finländare, om man också räknar med den skadades närmaste krets.

Denna pressinformation skrevs av Tuula Vainikainen, medicinsk redaktör och vetenskapsredaktör.  Hon bistår Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt i kommunikationsfrågor kring forskning och vetenskap.