Hjärnskador hos barn

Det viktigaste målet för undersökningarna i initialskedet är att utreda eventuell skada som kräver neurokirurgisk behandling och att förhindra förvärring av denna. En patient som fått mycket lindrig eller lindrig skada kan behandlas på öppenvårdens närmsta mottagning.

Ifall det uppstår tydlig förändring i barnets tillstånd, uppkommer förvirring, förändring i medvetandegraden eller barnet reagerar inte på omgivningen ska barnet tas till sjukhus för bedömning och uppföljning.

Vid akut hjärnskada är CT-undersökning av huvudet det främsta alternativet. Den finns väl tillgänglig och snabb och med den kan skallfrakturer och färsk blödning konstateras. I planeringen av CT-undersökning bör strålbelastningen och dess biverkningarna beaktas.

Magnetundersökning av hjärnan är nästa undersökningsmetod, ifall man i CT-undersökning inte konstaterat några avvikelser, men symtomen ändå tyder på betydande skada. Ifall barnet återhämtar sig från hjärnskakningen på några dagar, så är inte rutinmässig avbildning av hjärnan nödvändig.

Vanligen räcker det vid lindriga hjärnskador hos barn med 12-24 timmars uppföljning på sjukhus, ifall symtomen har helt försvunnit eller tydligt lindrats. Därefter kan patienten skrivas ut. Till skolan och idrottsaktiviteter kan barnet återgå då symtomen gått över.

Behovet av uppföljningsbesök bedöms skilt för varje fall. Det viktigaste är att försäkra sig om att återhämtningen har framskridit enligt förväntningar.

Efter hjärnskakning behövs inga uppföljningsbesök. Familjen bör kontakta den vårdande enheten ifall symtomen förvärras eller drar ut till att vara över två veckor.

Vid lindrig hjärnskada med medvetslöshet, minneslucka eller förvirring eller med neurologiska fynd, rekommenderas uppföljningsbedömning 1-3 månader efter olyckan. Även magnetavbildning av hjärnan rekommenderas under de närmsta veckorna efter att skadan uppstått, ifall sådan inte genomförts i akuta skedet.

Prognosen för lindriga hjärnskador är huvudsakligen god, och vid mycket lindriga skador behålls barnets kognitiva prestationsförmåga oförändrad. Vid svåra hjärnskador bedöms den slutliga svårighetsgraden på basis av uppföljning och eventuella undersökningar.

Långtidsrehabilitering planeras alltid individuellt med hänsyn till barnets ålder, utvecklingsnivå och funktionsförmåga. I planeringen av rehabilitering beaktas hela familjen, barnets daghem eller skola och man samarbetar med såväl Fpa som olika rehabiliteringsinstanser.