Ondska är ingen sjukdom, men den behandlas trots det

Ofta är våld en medveten och målinriktad handling, men det finns också sjukdomar som kan öka aggressivt beteende. Om orsaken till våldshandlingar är en sjukdom, kan denna behandlas.   

Människonaturens mörka sida är temat för professor Lauri Nummenmaas nyutgivna bok. Nummenmaa jobbar som hjärnforskare vid Åbo universitetscentralsjukhus och har i sin bok Pahuus (ondska) använt sig av en flervetenskaplig serie av forskningsresultat vid PET-centret där man undersökte vilka mekanismer i hjärnan kunde ligga bakom våra känslor.

– Vi har exempelvis undersökt varför någon härjar och far fram, älskar, binder vänskapsband eller överäter. Många av våra egenskaper är ärftliga och detta gäller också våldsbenägenheten, säger Nummenmaa.  

För denna forskning vid PET-centret undersöktes frivilliga, samtyckande fångar som avtjänade straff i Åbo på grund av våldshandlingar.

– Vi undersökte extremt våldsamma personer och jämförde funktionen i deras hjärna med funktionen hos genomsnittspersoner.  Lindriga psykopatiska egenskaper hos vem som kommer nog fram, säger Nummenmaa.

"Ondska" är ingen medicinsk diagnos och ondska kan inte heller avhjälpas med mediciner. Hjärnan hos alla människor är sedan födelsen utrustad med de nödvändiga förutsättningarna både för anfall och försvar.  

– Människonaturen har med tiden omdanats så att de nyttiga egenskaperna nedärvs, exempelvis förmågan att försvara sig som behövs för att människan ska överleva. Men våra arvsanlag tvingar oss inte att uppföra oss på något visst sätt, säger forskaren.

Ungefär en procent av våldsbrottslingarna utför hälften av våldsbrotten.

– Den svåraste formen av antisocialt beteende har en kraftig ärftlig benägenhet. Andra omständigheter som predisponerar för våldshandlingar är undernäring, användning av rusmedel under fosterutvecklingen och misshandel i barndomen, beskriver han.

Beteendet kan påverkas av sjukdom

Människans omdöme kan brista som en följd av hjärnskada eller sjukdom vilket kan leda till ökad impulsivitet.

– Trots att detta gäller endast en liten grupp människor, är det viktigt för vederbörande och de anhöriga att veta att våldshandlingarna inte är dessa människors eget fel utan att orsaken till beteendet ligger i en hjärnskada. Och det trösterika i denna situation är att våldsamhet som beror på sjukdom eller hjärnskada går att behandla. Nummenmaa berättar också att medicinering av demenssjukdomar minskar våldsbenägenheten.

Rusmedelsmissbruk ökar kraftigt våldsamheten hos brukaren och framgångsrik behandling av rusmedelproblematiken minskar risken för våldshandlingar.

Bästa medicinen – förebygg!

Alla människor i hela världen är ur genetisk synpunkt väldigt lika, men det finns stora skillnader mellan länder, städer och stadsdelar vad gäller förekomsten av mord och dråp. Familjen och den sociala omgivningen påverkar barnets aggressivitet och våldsbenägenhet.

– Också uppväxtmiljön reglerar vad barnet och den unga lär sig vara viktigt, exempelvis att det inte är okej att slåss, beskriver Lauri Nummenmaa.

– Ett effektivt sätt att förbygga en våldsamhetsutveckling hos växande barn är att säkerställa barnets grundtrygghet. Om barnet under sin uppväxt lider exempelvis av ständig hunger, stress och vanvård, förhindras barnets goda gener från att komma till uttryck.

Uppväxten har sina skeden av aggressivitet. Den mest aggressiva åldern under barndomen infaller vid tvåårsåldern, då barnet har en gränslös tilltro till sig själv men har fortfarande en mycket begränsad uppfattning om hur beteendet påverkar andra människor.  

– Under de första levnadsåren har regleringen av känslorna outsourcats till föräldrarna och då spelar hemmet huvudrollen i barnets liv. Föräldrarna är barnets mentorer och överför sitt know-how till barnet, konstaterar professor Nummenmaa.

Våldet i dataspel övergår inte till spelarna

Under den andra tillväxtspurten mot slutet av tonåren ökar risktagningen, särskilt hos män. En känsla av "odödlighet" inger en falsk tro på de egna krafterna.

– Känslan av omnipotens är viktig då den unga lämnar sitt barndomshem och inleder sitt självständiga liv. Enligt statistiken associeras denna ålder också med hög risktagning vad gäller rusmedel och brottslighet, säger Nummenmaa.

Däremot är påverkan på ungdomar av våldet i videospel och filmer så gott som noll, vilket påvisats av flera olika undersökningar.

– Spel och filmer varken ökar eller minskar människans våldsamhet. Tvärtom, nätspelen kan ge nya vänner.

Om brott och kriminalitet ingår i filmer som underhållning, kan vi leva med i våldet på ett tryggt sätt.

– Människans hjärna samlar på information som hen kanske behöver senare under livet. Vi kan också testa oss själva med att föreställa oss hur vi skulle klara av konsekvenserna av våldshandlingar. Detta kan i sin tur vara till nytta om vi exempelvis råkar på en olycksplats och ser blodbesudlade olycksoffer, beskriver Nummenmaa. 

Vill du delta i studien?

Du kan delta i forskningen som genomförs av Lauri Nummenmaas laboratorium online. Den här sidan listar de forskningar som körs just nu (på finska).

Text: Suvi Vainio

Bilder:  

Lauri Nummenmaa: Tammi/Jenni Virta

Piraten: Pixabay