Hälsa genom forskning: Huden under lupp med molekylär noggrannhet

Hudcancerforskningen i Åbo står på toppnivå.  Man vet att varje cancer är unik.  De unika egenskaperna utreds på molekyl- och signalsubstansnivå. Därmed öppnar forskningen möjligheten att skräddarsy den bästa behandlingen för varje enskild patient.  Forskningen är därför särdeles viktig såväl för forskarna som för patienterna.  I bästa fall drar patienter med spridd hudcancer nytta av nya prövningsläkemedel som de kan få behandling med flera månader eller kanske år innan medicinen finns tillgänglig på apotek eller sjukhus.

Cancerforskningen i Åbo sker i tätt samarbete mellan forskarna vid Åbo universitet och sjukhuset. Åbo universitetscentralsjukhus (Åucs) spelar på samma spelplan som medicinska fakulteten vid Åbo universitet och dessa två bildar tillsammans ett större team som går under namnet Västra cancercentret eller Fican West. Organisationen leds av Pia Vihinen, docent i klinisk cancersjukdom vid Åbo universitet och specialistläkare i cancersjukdomar och strålbehandling.  Vihinen hör till hudcancerforskningsgruppen inom Åucs.

Då Vihinen ännu var läkare i specialiseringstjänst, varnade en äldre kollega henne för att specialisera sig på melanom, en dyster sjukdom.  "Varför forskar du inte hellre i något som ger dig en möjlighet till bättre resultat?" Under årtionden kunde melanomsymtomen endast bromsas upp med cytostatika.  För 20 år sedan kom vändpunkten:  Forskarna hittade en genmutation som kallas  BRAF och mot denna mutation har man utvecklat cancermediciner.

– Under de senaste 6–7 åren har man upptäckt väldigt fina nya målinriktade cancermediciner samt BRAF- och MEK-hämmare – läkemedel som påverkar cancercellernas interna signaleringssystem. Här gäller det raffinerade behandlingar som förhindrar tillväxten av melanomceller.  Prognosen eller utsikterna för patienter med spritt melanom har ändrats totalt, och sjukdomen kan nu bekämpas med nya, effektiva mediciner. Detta är det största framsteget jag upplevt under mina år som cancerläkare och därför är jag så entusiastisk, berättar doc. Vihinen.

– Jag har sett hur människor botats med våra behandlingar. Då jag specialiserade mig i cancermedicin var det mycket sällsynt att någon klarade sig med spritt melanom.  Nu ser vi hur sjukdomen kan avstanna. Trots att metastaser kan bli kvar i kroppen, kan de förbli "stumma" och inte växa till sig.

Prövningspatienter får nytta

I Västra cancercentrum forskar man dels i de prognostiska faktorer som gäller för melanom och i läkemedelsbehandling av spritt melanom.  Prognosen för melanom som hudcancer är bra i sig.  Vihinen laborerar emellertid bland de melanompatienter – som uppgår till ca 15 procent av alla melanompatienter – som insjuknar i lokalt melanom eller lokalt avancerat melanom.  

Hennes forskningspatienter behandlas såväl med prövningsläkemedel som med etablerade immunologiska mediciner i nya kombinationer. Resultaten av dubbelimmunhämmande behandling är lovande.

Dessa läkemedel har använts av patienter i kliniska läkemedelsprövningar under många år innan de blivit kommersiellt tillgängliga.  

Men det huvudsakliga målet har inte ännu nåtts. För Vihinen är det nämligen särskilt viktigt att kunna påverka det mest kritiska problemet för melanompatienter, nämligen uppkomsten av metastaser i hjärnan.

Grundforskning till patientens bästa

Forskaren Pilvi Riihilä arbetar inom forskargruppen för hudcancer inom Åucs. Hon är klinisk lärare vid medicinska fakulteten för Åbo universitet och hennes arbete fördelar sig mellan forskningsarbetet och undervisning för medicinestuderande. I egenskap av specialist i dermatologi och allergologi jobbar Riihilä också med patientarbete. 

Riihilä undersöker skivepitelcancer – en form av hudcancer som är nästan lika vanlig som melanom. Melanom förorsakas av solbränna, medan risken för skivepitelcancer står i förhållande till personens totala exponering för solljus. Huden minns vartenda ögonblick i solen.  

Den svåraste formen av skivepitelcancer, som av utgörs av 2–3 %, metastaserar. Inom Riihiläs arbetsgrupp är målsättningen att identifiera faktorer som leder till denna aggressiva form av skivcellscancer och faktorer som skyddar mot den.  Hennes arbete stöds av ett treårigt stipendium som beviljats av Sydvästra Finlands Cancerförening.

– Forskningen är translationell, vilket betyder att vi använder grundforskningsmetoder för att finna markörer som kunde påvisa om en cancer växer aggressivt eller inte. Dr. Riihilä påpekar dock att frågeställningen är uttryckligen patientrelaterad: Hur kan patienter hjälpas med de metoder som grundforskningen erbjuder?

Flera intressanta markörer har redan uppdagats, bl.a. så kallade komplementfaktorer som hänger ihop med immuniteten. Man funnit dessa markörer uttryckligen i skivepitelcancerceller och ‑vävnad.

– I vävnadsprover på skivcellscancer som färgats upptar nämligen dessa markörer särskilt mycket färg.   

Enligt Riihilä är helheten dock mycket komplicerad. Också cancerceller i vävnaden kommunicerar med sin näromgivning genom att producera faktorer som påverkar deras tillväxt. Dessa faktorer kan också spela en roll för den friska vävnadens immunförsvar.

Målet: individbaserad prognos

Nästa steg i forskningen är att titta på hur dessa komplementmarkörer beter sig i vävnadsprover från patienter. Detta sker i samarbete med Auria Biobank.

Biobanken förvarar skivcellscancervävnad från 82 patienter hos vilka sjukdomen metastaserat.  Dessutom finns det 218 vävnadsprover från patienter, där sjukdomen inte metastaserat.

– Vår avsikt är nu att utreda om vävnadsproverna innehåller markörer som skulle förutspå om en tumör är aggressiv eller inte. Om skivcellscancersjukdomen metastaserar, är patientens prognos tyvärr svag.  Riihilä berättar att bara 37 % av patienterna överlever fem år i dessa fall.

Sedan markörerna identifierats är det dags att skapa en hel panel av markörer. Målsättningen är att ett prov som tagits av en patient som insjuknat i skivcellscancer undersöks med hjälp av markörpanelen. Då kunde man bedöma prognosen för denna enskilda patient.   

Ute i världen utförs redan antikroppsundersökningar på de markörer som man funnit, men denna forskning har inte samma målsättning som Riihilä och hennes arbetsgrupp. Målsättningen för åbogruppen är nämligen att utnyttja tillgängliga läkemedel och att utveckla nya läkemedel som kunde användas för att förhindra spridningen av skivcellscancer.

– Hudcancer är ett viktigt forskningsområde – hudcancer är ju en mycket vanlig sjukdom. Vi alla utsätts för solens UV-strålning, men i hur stor utsträckning det sker kan var och en själv påverka.   Risken för skivcellscancer stiger också hos människor som använder immunitetshämmande mediciner och hos organtransplantationspatienter som behöver läkemedel mot avstötning, berättar Pilvi Riihilä.

– Läkarna i kliniskt arbete jobbar i en värld som inte riktigt är den samma som världen där laboratorieforskare jobbar.  Idén med ett cancercentrum, såsom Västra cancercentrum Fican West, är att utbygga och förtäta nätverkssamarbetet.  Månatliga gemensamma seminarier är ett led i detta nätverkssamarbete, berättar Pia Vihinen.

Förbundet mellan klinisk forskning och grundforskning är viktig

Västra cancercentret spelar en viktig roll då det gäller att koncentrera all cancerforskning inom regionen under ett tak.  Ett välfungerande, tätt nätverk gynnar cancerforskningen och därigenom patienterna. Det väsentliga är hur bäst få grundforskningen och den kliniska cancerforskningen att samarbeta produktivt.

– Hos oss finns toppforskare som satt sig in i grundforskning på molekylnivå. De når resultat som publiceras i vetenskapliga tidskrifter i världsklass, såsom Nature. Arbetet inom Västra cancercentret strävar till att underlätta processen att få forskarnas upptäckter att nå den enskilda patienten allt bättre. Pia Vihinen vill att sträckan från grundforskning till patient förkortas så mycket som möjligt.  

– Intressanta, nya forskningsprojekt pågår i Åbo, och vi skulle gärna se att också våra egna upptäckter når patienterna. Drömmen hägrar. Om våra upptäckter leder till läkemedelsinitiativ, cirkulerar de genom de enorma forskningscentren i Europa och USA.

– Vi är nog ett rätt litet folk här i Finland. Att rekrytera tillräckligt med patienter till kliniska läkemedelsprövningar förutsätter effektivt nätverkssamarbete mellan våra fem cancercentra i Finland, men det räcker inte alltid.  Därför måste samarbetet med det övriga Norden också förbättras.  Våra möjligheter förbättras betydligt om vi bildar ett europeiskt centrum, säger docent Vihinen.  

Finland kan erbjuda avancerade biobanker, detaljerade patientregister och noggrann uppföljning. Dessutom inställer sig patienterna i Finland positivt till forskning och behandlingsföljsamheten är god. Allt detta betyder att informationen som inhämtas är robust, pålitlig. 

– Patienterna i vårt land litar på vårt hälso- och sjukvårdssystem och på våra läkare, ett förtroende som måste omhuldas och bevaras, säger Pilvi Riihilä.

I hudcancerforskningsgruppen som arbetar inom Åucs ingår dessutom Veli-Matti Kähäri, professor i dermatologi, överläkare, Ilkka Koskivuo, docent och plastikkirurg och Kalle Mattila, specialistläkare i cancersjukdomar och strålbehandling.

Text: Sini Silvan

Bild: Mikael Soininen

Åbo universitetscentralsjukhus och medicinska fakulteten vid Åbo universitet är ett koncentrat av spetskunnande, där forskning och högkvalitativ, forskningsbaserad sjukvård bildar en sömlös enhet. Inom dessa organisationer pågår för närvarande mer än ett tusen forskningsprojekt som sysselsätter c. 1500 forskare. Ungefär 200 000 patienter får vård på Åucs varje år.  Antalet årliga öppenvårdsbesök uppgår till drygt 1,2 miljoner och antalet vårdavdelningsdygn till knappt 300 000.   I hälsocampussamarbetet deltar Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Åbo universitet, Åbo Akademi, Åbo yrkeshögskola, Yrkeshögskolan Novia och Turku Science Park Oy.