Forskning ger hälsa– Pandemin fördjupade specialkunnandet inom vårdarbetet

Coronapandemin har visat att kunskapsbasen för vårdabetet vid Åbo universitetscentralsjukhus (ÅUCS) är robust. Man kan och vet hur göra under en pandemi, detta gäller också vaccinationsarbetet och andra specialfunktioner, intensivvården medräknad. Hygienkunnandet och förståelsen för betydelsen av hygienarbetet har stärkts ytterligare. Detta vittnar också om hur starkt vårdarbetet är i Finland.

– Kunskaps- och utbildningsnivån inom vårdarbetet är hög, säger professorn i vårdvetenskap Helena Leino-Kilpi (på vänster) vid Åbo universitets vårdvetenskapliga institution som sorterar under medicinska fakulteten.

Inom ÅUCS har pandemin inneburit bl.a. att vissa processer vid intensivvårdsavdelningen för vuxna modifierats i enlighet med de nya kraven som situationen dikterar. Patienter i isolering med andningssvikt vårdas skickligt och nya läkemedel och nya tekniker tas snabbt och effektivt i användning. 

– Trots att vi kan, uppstod det psykisk belastning i början av pandemin då man inte visste hurdan sjukdom det var frågan om och hur den skulle arta sig, berättar Johanna Saarikko som är tf. administrativ överskötare på intensivavdelningen för vuxna.

Leino-Kilpi berättar att de internationella erfarenheterna stöder sjukskötarnas erfarenheter i Åbo. Pandemin har ökat arbetsbördan både mentalt och fysiskt. Hon påminner om att arbetsetiken är viktig för sjukskötarna. Etik betyder en moralisk vilja att utföra arbetet med hög standard.   

– Pandemin har inneburit snabba förändringar i många anställdas arbetsprofil, alltmer omfattande mångprofessionalitet, tilläggsutbildning och dessutom oro över att man själv kan smitta en anhörig, en kollega eller en annan patient.  

Kollegernas och chefskapets stöd är av stor betydelse

Enligt Kilpi-Leino har internationell forskning också lyft fram resiliensen hos skötarna, d.v.s. segheten, anpassningsförmågan och orket i en tid av föränderliga omständigheter. Av alla yrkesgrupper är det uttryckligen sjukskötarna som haft den högsta stress- och ångestnivån.  Detta står i samklang med fyndet som gjordes i en studie av Sjukskötarförbundet – enkät i oktober 2020 visar att en tredjedel av sjukskötarna överväger att lämna sitt yrke.  Å andra sidan är känslan av yrkesstolthet stark på grund av att arbetet är synnerligen ansvarsfullt och oerhört viktigt för andra människor.  

När det krisar till sig är det sjukskötarna på intensivvårdsavdelningen som kavlar upp ärmarna.  Men när det lättar en aning på trycket, kommer stresserfarenheterna upp till ytan.  Detta kompenseras av god kollegialitet som fungerar som en sorts motvikt.

– Ur sjukskötarnas enkätsvar framkommer det att betydelsen av kollegers och chefers stöd och av teamarbetet är enormt, säger Saarikko.

Hög beredskap att mångfaldiga intensivvårdsplatserna

Redan alldeles i början av pandemin förberedde man sig på det värsta på ÅUCS. Ytterligare resurser behövdes: utrymmen, apparatur och personal.  På sjukhuset introducerades ca 140 sjukskötare mycket snabbt i intensivvårdsarbete.  De som fick denna utbildning var op-skötare som sedan tidigare hade en god uppfattning om hur respiratorer fungerar. Den specifika utbildningen gick sedan ut på infektions- och hygienkunnande, användning av slutna sugsystem och på- och avklädning under de speciella isoleringsförhållandena.

– Våra intensivvårdsskötare har sedan utbildat sjukskötare i operationssalsarbete.  Under denna tid besökte op-skötare i sin tur intensivvårdsavdelningen för några dagar eller veckor.  Intensivvårdsskötarna fick jobba hårt under den rådande pandemisituationen, berättar Saarikko.  

Intensivvårdspraxisen ändrades inte på intensivvårdsavdelningen, men kunnandet vad gäller intensivvården av andnings- och isoleringspatienter har fördjupats betydligt.

– Vårt kunnande i frågor t.ex. om patienter i respiratorvård och om lägesvårds för att förebygga trycksår har ökat. Lungornas syresättande funktion hos coronapatienterna blir bättre, då patienten ligger på mage.  Att få en nedsövd patient vänd på mage under kontrollerade omständigheter kräver insatser av många skötare.  Också den s.k. stålmansställningen används, vilket håller ansiktet synligt för vårdarna.

Fullständig isoleringsmundering gjorde arbetet tungt

Arbetsturerna med full isoleringsmundering har varit tunga och krävande för skötarna. Belastningen som skyddsutrustningen utsätter personalen för har inte undersökts särskilt mycket – däremot har kroppens energiförbrukning under arbetet varit föremål för forskning.

– Vi har strävat till att vårdarna arbetar i isoleringsrummet i cykler på 2–4 timmar. Under arbetsskiftsbyten tas tillfället i akt och de mera krävande vårdingreppen utförs, t.ex. vändning av patienten på mage, berättar Saarikko.

– Vaccinerna som vi fick i början av året lindrade redan betydligt skötarnas ängslan för att själva bli smittade. Det har varit en stor lättnad att patientvården utvecklats och att isoleringen av patienterna hävs efter 20 dygn, varefter patienterna överflyttas till de vanliga intensivvårdsutrymmena, beskriver Saarikko.

Under pandemin har inga anhöriga tillåtits tillträde till patientrummen, och detta har också varit fallet för alla intensivvårdspatienter. Möjligheter till distanskontakter har dock ordnats, t.ex. genom WhatsApp-samtal.

Internationell forskning har också visat att man förväntar sig allt oftare att skötarna ska handleda och instruera befolkningen och patienterna under den pågående pandemin.   För patienterna har detta en ångestdämpande effekt – och de tenderar att ställa knepiga frågor till vem som helst inom hälsovården.  

– Vårdpersonalen har därför varit helt enkelt tvungna att hålla sig a jour med coronasjukdomen om de ska kunna besvara alla frågorna, inte minst frågorna om vaccinationssäkerheten.  Förmågan att inom vårdarbetet också kunna handleda och informera, att utföra multiprofessionellt samarbete och att erkänna sina egna begräsningar har vuxit till ett gemensamt krav också internationellt, säjer Leino-Kilpi.  

Lösningar genom samarbete

Under pandemin har vårdare i olika enheter samarbetat fenomenalt. Cheferna för vårdarbetet har lyckats väl med planeringen av detta samarbete. Man har verkligen försökt identifiera skötare som kunnat överflyttas trots brådskan på vederbörandes avdelning.  Man har undersökt bl.a. vilka evidensbaserade vårdmodeller som behövs.

– Det har varit glädjande hur vi under möten upplevt högklassigt, kollegialt arbete, summerar Leino-Kilpi.

– Samarbetet inom verksamhetsområdet har blivit bättre. Drajvet har varit mycket kollegialt. Rotationen op-skötare-till-intensivvårdsskötare har ökar, säger Savikko.

Trots att finsk vårdvetenskaplig forskning i frågor kring pandemin tillsvidare är rätt knapp, samlade sju länder, som koordinerades av Åbo universitet, ihop materialet i det så kallade ProCompprojeket. Ur forskningsmaterialet som gäller Finland kan man utläsa en sorts stark kampanda: "Dethär klarar vi nog."

– Betydelsen av pandemin för olika former av vårdarbete är dock ingalunda klara. Det är helt klart att hälso- och sjukvård av människor inte är tänkbart utan vårdarbete och att betydelsen av humant och högprofessionellt kunnande har stärkts enormt. I hela världen vore det av stort värde att kontinuerligt utveckla gott vårdarbete och specialkunnande, summerar Leino-Kilpi.

Pandemirelaterad forskning bekräftar att alla yrkesgrupper som jobbar inom hälsovården är viktiga. Alla som jobbar yrkesmässigt inom hälsa och sjukdom ska stöda varandra, och ledningens stöd behövs givetvis också.  Leino-Kilpi poängterar att detta garanterar bibehållen och kunnig arbetskraft också framöver.

Åbo universitetscentralsjukhus (ÅUCS), medicinska fakulteten vid Åbo universitetjämte kringvarande campusområde är ett koncentrat av spetskunnande, där forskning och högkvalitativ, forskningsbaserad sjukvård bildar en sömlös enhet. Inom dessa organisationer pågår för närvarande mer än ett tusen forskningsprojekt som sysselsätter c. 1 500 forskare. Ungefär 200 000 patienter får vård på ÅUCS varje år. Antalet årliga öppenvårdsbesök uppgår till drygt 1,2 miljoner och antalet vårdavdelningsdygn till knappt 300 000.  Åbo universitet och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt hör till nätverket Terveyskampus Turku som dessutom omfattar Åbo Akademi, Åbo yrkeshögskola, Yrkeshögskolan Novia och Turku Science Park Ab.

Text: Sini Silvàn